Min Sussirull

Min mamma har en syster.

Det är min moster. Min Sussirull.

Hon har inga egna barn, men hon älskar att va med mej.

Hon kommer varje lördag. Då har vi så himla kul!

Men en lördag kommer hon inte.

Hon ska va med nån som heter Tomas i stället.

JAHA!?

I bilderboken Min Sussirull skildrar Emma Virke hur viktig relationen kan vara mellan ett barn och en annan vuxen än föräldrarna. Med drastisk humor och stor värme berättar hon om lekfullhet, kärlek och de svåra känslor som kan uppstå när förutsättningarna för relationen plötsligt förändras.

Ida Björs illustrationer ger liv och färgklang åt de knasiga knäppheter som Sussirull och hennes syskonbarn hittar på om lördagarna, liksom åt den outhärdliga svartsjukan som river tag när Sussirull träffar sin Tomas.

Text: Emma Virke

Bild: Ida Björs Se fler av Ida Björs fantastiska bilder här!

Ukommer på Alvina Förlag September 2014

Läs mer om boken

Recensioner

Sanne Näsling / Dagens Nyheter 2015-01-12:

Våndan att dela den man älskar

"Med ett rakt språk skildrar Emma Virke de komplexa känslor som uppstå när vi inser att vi inte är den enda för den vi älskar. Det kallas svartsjuka, förklarar pappa för jaget, vars ilska och sorg som ett svart moln i magen ges ett befriande utrymme över flera blossande uppslag. Ida Björs illustrationer förstärker och ringar in känslorna hos barnet, som tecknas utan tydliga genusmarkörer."

"Det livliga barnasinnet i all ära – Sussirull visar också den vuxna omsorg som alla barn har rätt till: hon fortsätter att knacka på dörren, står tålmodigt kvar tills känslan av övergivenhet suddas ut och den svarta knuten i magen långsamt kan lösas upp."

Läs hela recensionen på dn.se

Johanna Palm / Bokunge.se 2015-01-25:

Mosterkärlek

"Min Sussirull är en bok som tar barns relationer på allvar. Se bara på Ida Björs illustrationer, hur moster och barn ser på varandra med glada ögon, skapar sin lekbubbla bara genom att ögonen möts. Det är en skicklig illustratör som kan skapa känslor genom tecknade ögonkast. Den färgglatt mjuka värld som Björs tecknar är en bra vardagsscen för bokens stora känslor.

På samma vis är texten rak men innerlig, och berättar hur svåt det känns när relationen till mostern (ifrån barnets perspetiv) riskerar att försvinna. För när Sussirull träffar en Tomas, då slår svartsjukan till som ett stort svart hål i bröstet. Svartsjukan får vara besvärlig, den får skrika argskrik och slå i dörrer. Ingen förminskar barnets känslor, eller tvingar sig på. Tvärtom får svartsjukan till och med en förväntasfull moster att respektfullt vända i dörren när hon och Tomas ringer på."